himmlafrid -

Jag tänkte berätta lite om hur det blev så här och hur det känns. Idag är det exakt ett år sedan jag flyttade hit. och det är blandade kännslor. Jag skulle vilja ha haft det här året med mina föräldrar men utan detta år hade jag nog inte funnits här, och absolut inte mått så bra som jag gör idag. Jag hade riktigt jobbigt med <tt hitta mig sjölv och släppa saker som hänt tidigare, allt samlades på hög och fan jag höll på att sprängas. Små sår blev större och större och eskalerade sedan i ett ganska så illa självskade beteende. Och fan vad jag ångrar det idag. Stora ärr som alltid påminner mig om hur dum jag var, men nu vänder jag det positivt, dom påminner mig om var jag inte ska hamna igen. Men tillbaka till histoien, jag fick bo på balders krishem i sundsvall på en låst avdelning(psykriatri). Och tillsist kunde ingen hantera mig så jag fick flyttas till ett behandlings hem. Min mamma hennes man och min pappa skjutsade mig hit till östersund och jag skulle aldrig kunna tänka mig känslan att lämna ifrån mig mitt barn. Och jag har många gånger varigt arg på mamma, hur kunde hon? men idag vet jag. Det är det svåraste hon och pappa någonsin gjort men det hade varigt ännu värre att begrava mig. Jag är så otroligt tacksam mamma och pappa jag älskar er.

Det var lite snabbt vad som hänt, jag blir så ledsen /rörd när jag tänker tillbaka så usch.! <3

Nu sitter jag i dännis och min dubbelsäng och han spelar på sitt x-box som han fick i födelsedags present av mig. Det är han värd! Hur han står ut med mig det vet jag inte. bBBtw! på svenskan har vi fått i uppgift att skriva ett tal om valfritt ämne, och då har jag bestämt mig för att skriva om hur jag träffade Dännis. Det blir sjukt kul faktiskt jag är riktigt nöjd :3 men ni får inte läsa det än det kommer upp en film när jag talar inför klassen sen, typ på måndag , FETT PEPP!