himmlafrid -

Jag förstår på fullaste allvar att den här tjejen kan inte må bra! Jag fatatr att allt på min blogg är offentligt och jag kan ta kommentarer att jag är "en jävla knarkare" helt klart det är precis vad jag har varigt! men snälla nån, är hon schizofren? (jag vet inte hur det stavas!)

Vilket fall så tänkte jag bara säga till dig med tanke på att du gjort klart för mig att du läser min blogg



Visst har jag ödslat lite energi eftersom jag har publicerat det på bloggen men jag hoppas bara att du står för vad du har sagt. Jag är elak, blablabla....

Jag vill bara förtydliga att det är HELT omöjligt att hon ska ha träffat mig! Jag har knappt varigt inne i stan och när jag är det så kommer jag ihåg vilka människor jag ser (som även ser mig!) Jag har den cp förmågan att ha fotografiskt minne, vilket inte alltid är till fördel!

Nu är jag förkykd igen och det är ju kul som vanligt!

 Tur att jag har världens finaste pojkvänn som trösar mig när livet är bajs (jag surade över att jag var sjuk inte att en liten mygga satte sig på min axel och var allmänt osynlig.)

Just nu spelar jag lite -

Det känns som att mitt liv går uppåt..
Jag orkar göra saker, för ett halv år sedan så kunda jag inte ens knyta skorna utan att vilja hänga mig. Jag var rent av äcklig då, duscha gjorde ont äta var bara äckligt och en dag var som ett år i en trång unken järn cell.
Jag hade ångest varje dag, nu har jag bara det när jag duschar och ligger i sängen. Vist kan den överaska mig när jag går ner för trappen eller äter ute på stan men det är inte lika intensiva "attacker" längre.
Det känns så skönt att få andas igen!
Men den tuga gråa stenen ligger som vanligt alltid och trycker mig över bröstet.

Fast glädjen jag upplever nu förtiden kompenserar ganska mycket.
Jag är äntligen sams med min familj, och jag skrattar.