Funderingar
Jag bara filurar.
Allt tjat om figurer och dieter, Är det värt det? Att ge upp all god mat, mys i soffan och go´saker framförallt! Ägna sin tid åt att ständigt springa, gå på gym och väga sig. Gå hungrig istället för att ta sig en frukt eller så?
Visst man ska inte täppa igen blodkärlen med alla olika gifter men hallå..vi lever bara en gång? Eller ?
Lever man ett andra liv? Det är en fråga som ofta sitter fast klämd mellan mina läppar. Det känns ju som att det borde finnas någonting efter det livet vi lever nu.
Är livet här på jorden igentligen det som kallas ”helvetet”. För när man är på väg att avsluta sitt liv kan det ju bara bli bättre? Förstår ni?
Hur jag nu kan inleda inlägget med mat och spinna vidare till såna stora frågor, ja det gör även mig förundrad.
Men jag kan bara inte låta bli att tänka på såna saker. Tänk om det inte finns en himmel, inga vänner som tar emot mig med glada ansikten, ingen återförening och ingen möjlighet att se världen från ovan. Man bara somnar och sen finns man inte mer. Då skulle jag vara väldigt besviken.
Men jag nästan vet, att så länge man tror är allting möjligt.
När jag var liten så sa alltid min mamma att änglarna sitter på molnen och tittar på oss. Och vi ska inte vara rädd för döden. För då tar änglarna hand om oss. Och vi får träffa alla som vi saknat.
Jag har ingen stark tro på något igentligen, men jag tror att det finns helgon. Helgon är inte stora präster eller kungar utan det är vanliga människor som gjort något betydande för någon annan. Tillexempel så vet jag att min mormors mamma är ett helgon. Hon kommer nog vaka över mina barn. Jag hoppas i alla fall på det.
Tror du på gud?
