himmlafrid -

Jag har funderat på att börja video blogga kankse? men det känns som alla gjort det och då blir det ju nästan bara tråkigt, men jag brukar faktiskt dras till dom "blonda stor bystades bloggar" och höra deras underbara resonemang hur livet igentligen skulle se ut.
Det är faktiskt underbart att höra resonemang som att- jorden skulle vara finare om det fanns hellokitty hus- och om man kunde äta medicin så man inte fisade-att om min mamma bara gav mig sex tusen varje månad skulle jag sköta mig så mycket bättre i skolan. Visst är det underbart! dom visar engagemang och vill bättra sig så varför racka ner på dem. Kanske gör dom världen en tjänst.

Vilket fall så har jag snöat in på Niel Young.
Jag är fast i ett nytt beroende och det är musik, överdrift att kalla det beroende men faktiskt så har det ersatt en stor del av mina destruktiva beteenden. Det känns som att mitt liv är på rätt spår igen men jag saknar den jag var förut, jag är inte densamma och det tynger mig. Men ja, om man får välja att ha tillexempel femton centimeter stor penis utan kännsel eller tio centimeter och full kännsel, vad väljer man? 

Nu får du avnjuta lite Neil Young medans jag gör mig en kopp chai latte.

Neil Young – Heart Of Gold

När jag gick i skolan -sjuan åttan och nian så gick jag i franzen skolans musik klass. Det var riktigt spännande och otroligt lärorikt. Både på hur musik påverkar oss och hur olika musiker är, endel är öppna och lär gärna alla är en stor familj och andra ser alla som konkurrenter och ska på alla möjliga vis slå ut den andra för egen vinst.
Vilket fall så fanns det en kille i klassen som hette "Igor". Han var den snälla typen som svara de på tilltal, lite undan dragen men otroligt väluppfostrad och söt! Efter ett år i skolan fick jag reda på att hans pappa hade luekemi(?) eller något sånt, han hade cancer i blodet och hela familjen hade det väldigt tungt i mellan åt. Jag ser upp till "Igor" han är en ootroligt stark människa och jag är glad att få ha träffat honnom. När vi gick i åttan så dog "Igors" pappa. Alla i klassen blev chokade och visste inte alls hur vi skulle bete oss. Men "igor" kom tillbaka till skolan och tackade för allas medkännsla. Jag förstår ärligt talat inte hur han kunda göra så, jag hade varigt helt förstörd, jag hade stannat hemma och gråtit varje dag och förbannat mig själv för alla bråk och stunder vi varigt ifrån varandra. Jag blev nästan arg på "igor" för att han såg så orörd ut. Men idag förstår jag att han hade en relation till sin pappa och han visste att dom skulle ses igen. Dom hade nog hunnit ta farväl av honnom i flera år men innerst inne gjorde det nog fruktansvärt ont. I nian så hade vi en slut konsert på metropol och då var det första gången han pratade om sin pappas död. Då spelade han och två andra killar från klassen "heart of gold" och berättde att den fanns på hans pappas begravning och att låten var tillängnad till honnom. Alla i publigen grät, det var så otroligt kännsligt och alla var nog så stolta över den familjen.

"Igor" jag vet inte om du läser min blogg men jag har alltid sett upp till dig, hur mycket du än har pratat om mig så bryr jag mig. Jag hoppas att ni har det bra.