himmlafrid -

asså jag kommer lägga ut konversationen om ett tag blir bara så paff!

nu ligger jag lågt med mitt bloggande tills jag är helt nöjd med sidan. det är nämligen väldigt frustrerande att inte ha tillgång till varken kamera eller redigeringsprogram. Men så snart som tre veckor borde jag skriva något saftigt

Nu tar jag rökpaus ! hej så länge!

Jag kan verkligen inte skriva vettiga saker om jag lyssnar på "bra" musik.
Jusst nu sitter jag på en bar stol i ett kök bland vilt främmande människor, på planeten jorden, landet sverige, jämtland, staden östersund,samhället nälden,byn valne- iklädd svarta långkalsonger och en brun tjocktröja med rosa luva och lyssnar på Bruce Springsteen-the river. Det är den låten som får mig att stelna och på microdels sekunder för den mig tillbaka till "Tomas" och hans varma säng, Hans bruna tapeter och kalla fötter. Den svävande kännslan när hans armar famnade om mig på natten, hans varma mage mot min rygg. Jag var verkligen ett as mot honnom, och jag ångrar det! Om jag bara hade betett mig bättre, visat uppskattning för allt han gjorde för mig.
De senaste dagarna har jag spenderat så mycket tid i mitt huvud istället för verkligheten så snart ser jag inte skillnad mellan nu och då.
Visst ska man gå vidare, och visst vill jag det. Men vad ska jag göra? han är i mina tankar varje dag.
Jag tycker verkligen om min "pojkvänn" kim. Jag älskar han för den han är. Och jag vill verkligen vara med honom, men vart tog min barndoms kärlek vägen?

Bruce Springsteen & The E Street Band – The River


Men men... kanske man ska gifta sig med the bruce istället? Undra om jag har nån chans..hmmm..Gogglar efter hans nummer! hej så länge
Elle De Wall

Jag har glada stunder och jag klarar mig själv, jag är inte alltid den jätte deprimerade som du läser om här.
Jag tvättar och tömmer kattlåda precis som en vanlig svenne. men jag har ju ingen kamera i närheten så du får nöja dig med den här :D Glada Kramar Från Elle De Wall

SMILE!

Jag har bråkat med ägaren av MIN katt och det drar verkligen ner mig. Påhopp om hur mitt destruktiva beteende är orkar jag faktiskt inte längre lägga ner energi på.

Från och med nu så ska jag bara blogga om positiva saker! typ shopping (Skratt) nä inte vet jag. men nu är det ändring på mig jag ska visa er att jag inte är en prostituerad pundare- JAG ÄR AWESOME EN MORSA!

Så idag blir det!-
gröt
desperate housewifes
göra smycken
göra lunch (luncha hästarna med)
mocka (skotta häst bajs)
Dusha
äta middag
sova utan att ha skurit mig.
Ja nu är det slut med dom idiotierna- jag ska bli awesome!


Are you on my side?? Komment with a dot . /Elle De Wall

Skor! jag älskar skor! jag får inte nog av skorm jag skulle kunna ha tio tusen tals , jag skulle kunna sova med dom äta med dom koka dom eller sätta dom på ett spätt! mohhah...eller ? Vilket fall, jag ska köpa mermermer :D Hur nice är inte dom här? passar till allt = Awesome

15/10 – 2009

Då hittades ett tomt skal efter en älskad och uppskattad själ. Det hjärta som en gång givigt så mycket kärlek och värme hade slutat slå fem veckor tidigare.  Denna ängel har berört så många människor och liv. Vi kommer aldrig få veta exakt vad som hände dig Emma, Vi kommer aldrig förstå hur du mådde. Men vi hoppas innerligt att du har fått den lycka du förtjänar.

Att leva med ångest är som att leva med en tung skugga i ditt inre. Det är känslan som får dig att vilja skära ett snitt på bröstet och vända kroppen ut och in. Få gömma den tjocka kväljande känslan tillsammans med din sköra kropp i ditt varma osynliga skal.

Många undrar och frågar varför man gör som man gör. Ett självskade beteende är ett sätt att få ur sig sina blockerade känslor. Att skära sig, det är som ett utgångs hål för det tryckande obehag som äter upp en. 
Jag kämpar varje dag mot självskade impulserna. Men det är svårt. Tänk dig att du ska låta bli att äta när du är hungrig. Att inte andas när du desperat behöver luft.
Frågan är oftast ”gör det inte ont?”. Svaret på den frågan är lättare att svara på än varför man gör det. – Att välja mellan att du i evighet får leva med en tung sten på ditt hjärta, ett varmt grepp om din hals som begränsar ditt luft intag.
Eller att få ta sig tid för sig själv. Göra något som endast gynnar dig, ingen annan.
Det lämnar all din tyngd och ångest på golvet under dig, Och i några minuter försvinna från denna grymma värld. Bara vara utanför din kropp.
Det är den känslan som är så underbar och farlig. Som får mig att känna mig mer levande än någonsin och så nära döden att min längtan till andra sidan blir mättad.

 Alla är vi unika. Vad är ångest för dig?

Jag har världens bästa vän. Tänkte bara säga det hejdå.

Närå jag vet banne mig inte vad jag ska skriva, har konstig hjärtklappning hela tiden och svettas som en säl. Kroppen går osynkat med mina handlingar och jag irrar rastlöst omkring och vet inte vad jag ska göra.
Hypokondriker jag är en hypokondriker kanske!? Jag tror ärligt att jag håller på att få en hjärtattack, - Ung flicka dog i hjärtattack orsak: hon åt förmycket bananer.
Jag kommer snart förvandlas till en apa, jag äter hela tiden och fruktskålen är tömt på två timmar. Nomnomnom vimsar jag omkring med en banan i handen. När jag och min behandlings "mamma" satt i bilen på väg hem från stan i går kväll så drog jag upp två bananer ur väskan och sade "vill du ha en banan?". Hallå? vad hände med stadsbruden Elle som gick i stilett klackar och kunde inte äta korv för att det var så fult ord (och att det nästan ser ut som en snopp). Nu kammar jag inte ens håret, och förressten! jag har marsvin under armarna, jätte kul haha...(ironi). Jag har inte haft kontakt med en komplett rakhyvel i över tre månader, förstår du hur hämskt lurvig man hinner bli då? Jag är ju rädd att jag ska kunna göra flätor snart. Men det skulle ju vara klockrent! komma hem och krama om någon så ser dom långa flätor med rosa pärlor i ändarna. Kan jag gå runt och strypa folk med hjälp av mitt arm hår. Nä men blä vad äckligt, Jag ska sluta raka mig och bli alldeles lurvig och gå runt och säga- Hej jag är en björn.
(det sista tog jag från en vän som sa det till mig, han såg mitt benhår och kunde bara inte låta bli, tack för de!)

Jag lever verkligen i mitt huvud just nu, min kropp finns inte, andra människor finns inte.
Jag försvinner djupt in min egen lilla värld bland mjuka moln och livslånga funderingar,och skriker sky högt när någon tar min på axeln. Som när någon börjar prata när man lyssnar på klassisk musik, man är i den varma fylliga världen av alla intryck och kännslor och helt plötsligt drar någon dig ut på den hårda backen,i den kalla blåsten.
Jag har en hemlis förressten! Det är en stor smaskig hemlighet som lurar bakom mina läppar. Ja visst kan jag inte berätta den verbalt men om jag säger så här då, jag har en hemlis som killas i fingrarna då, nöjd?
Min hemlis innefattar mig och en anonym person, det är en person som är tio år äldre än mig, en person som gör mig väldigt glad. Ja nu tror du att det är min "boy friend" men serru där tar du fel! Nä men fy vad jag känner mig retsam i dag, kanske ska passa på att vara snäll innan jultomten stryker mig från listan.

Har jag berättat att jag ska göra en lista över alla saker jag ska göra innan jag dör? Jo det ska jag precis som i filmen - A walk to remember. Fast jag ska nog inte dö i luekemi (eller?)
Av hundra saker, vad skulle stå under nummer tio i din lista?


Jag är såååå bra på paint XD

Ja det där var ju en seriös inledning..
Vilket fall- Idag var det möte med soc från härnösand och hillegården (behandlingshemmet). Det gick sådär och nu har jag inte så mycket tid att skriva faktiskt, jag ska nämligen på keramik kurs! det är verkligen jätte kul! Tänk dig att du får göra vad du vill typ muggar tallrikar vaser fat , dreja och mysa på med kall fräsh lera. Det är Verkligen en rekomendation till önskemål ang terapi.
Bra terapi= Keramik kurs ABF
Tack och hej för en stund! Förresten tack för att du läser kram /Elle De Wall

(lånade bilden från Google.se "hihi busiga jag" )

En evighet av sorg en evighet av längtan, jag vet inte vad jag ska göra längre.
Det enda som kan rädda mig nu är ett nytt liv.
Jag ångrar aborten så fruktansvärt och jag sörjer fortfarande missfallet med min älskade Alicia.
Det går aldrig över.

Jag kommer aldrig komma över sorgen över mitt förlorade barn, och jag kommer aldrig ersätta henne heller.
Just nu behöver jag inte tid, jag behöver en snara.

Vad gjorde jag för fel? Varför slutade vi i kaos? Tårar är min vardag, förlåtelsen har flytt landet.

Du hade blivigt en jätte bra pappa, och du finns i min vardag hela tiden. Jag älskar dig för den du är och kommer alltid att göra det.

Current 93 – Faust         <----------This is the inside of my head, would you trade places??

This picture was taken at the beginning of ninth grade I was high on cocaine and we photographed that day to the school directory. I was immortal, that's all.

Små obetydliga saker växer till berg. Det klara vattnet sköljer över mig och fyller mig med smuts.
I mitt blod finns det svarta bubblor, små hål där satan växer sig stark av varje andetag jag tar.
En sekund en minut en timme ett liv, en oönskad vistelse, en prövning som är ämnad för att misslyckas.

Ja nu har man sovit i häggsjövik då. En jakt stuga som är fylld av döda djur och mysigheter. Jag och En av systrarna här bastade på kvällen och drack för första gången på två månader öl och cider, det var efterlängtat!
Livet är faktiskt helt okej just nu, fick dock världens ångest när jag åt. Den tjocka kännslan gjorde det svårt att andas men koncentrerade mig så sjukt mycket på annat så jag inte skulle göra något dumt, ville bara skrika där vid matbordet, riva ner allt från bordet och rulla mig i glasskärvorna. Bara stänga av allt och åka tillbaka till balder och få sova i veckor, glömma allt som hänt och få tillbaka min familj. Men jag fyllde på mer vatten i glaset istället.
Mina äckliga sår är nu så infekterade att det rinner gula var klumpar ur dom. Dumma mig nu får jag ju ge mig! Jag är fan inte frisk men jag är inte heller sjuk, jag är bara männsklig.
Funderar på att ta tillbaka anmälan för misshandel, annars kommer jag aldrig få tillbaka min familj. Hur fel det än var så är det inte värt att tappa min mamma.  

Kissen Kitty väckte mig genom att fylla min näsa med tretton kilo katt hår, sjukt söt bondkatt som är kort och kompakt som en falukorv som sprungit in i väggen. Åt en banan och tyckte att livet var allmänt skit när jag lyssnade på radion om krig och elände, Varför kan dom inte ge sig nån gång? En bit mark vad är det att bråka om? Vafasen riv ett hus så har ni eran extra kvadrat meter jord? Vad är problemet?

Sen kom Agnes! Å underbara söta agnes tre år sprang in till mig och ropade "Dä är Ällänår! Dockan!" Och log med hela ansiktet. Jag får så mycket positiv energi av henne så jag ville inte släppa hem hon. Vi åt makaroner och köttbullar och fäktades med ketchup dränkta gafflar medans vi lekte starwars. Jag längtar verkligen tills jag får barn, Tänk vad kul vi skulle ha det med målar stunder varvat med vattenkrig i badrummet inte för att glömma matkrig! Pappan är nog inte så glad men man måste ju få vara barn, det går ju så himmla fort så man får passa på att leka när man kan,(ja det är en dålig ursäkt för att jag ska få vara barn igen, men det står jag för).
Jag tänker inte bli en tråkig kaffelatte morsa NO WAY! ligga på stranden pepparkaks brun och ha DG glasögon och viffta bort ungarna för att dom skymmer solen är inte min stil, Sandslott varför inte?!

Nä nu ska jag packa, vi ska till häggsjövik. Det är en av familjens stugor som vi ska övernatta i. En "utflykt" för mig. Jag är dock lite rädd för att lämna hemmets trygga vrå, mina tillhörig heter finns här och jag kommer inte ha en chans att smita iväg och göra olagligheter. Jag skall även sluta dricka alkohol, det får vi se hur det går, tänkte svänga in på vägen dit och köpa öl och cigaretter, fira min 18års dag och slutet på gammla Elle.
Wish me good luck!

Asså är jag sjuk? eller drömmer du också om kött ätande tomtar som lurar i trädgården?
Som hoppar upp och kammar dig med en ost hyvel när du går ut och slänger soporna?
Blev nästan rädd när osten fick ben och gick till akvariumet och simmade runt en sväng,
det är ju faktiskt helt normalt. Eller?

En dag i skolan tog jag och min vän oss en lina. 
Att dra en lina är att sniffa in pulver (droger) i näsan.
Höga som hus gjorde vi kullerbyttor upp för den långa breda sten trappen på landgren skolan. 
Med spagetti ben snubblade vi över stockar och stenar i korridoren och vi låg på golvet och pratade med dom små tomtarna som vimsade omkring. 
Hur sjukt är inte det? Såg någon oss? varför gjorde ni inget? 

Det är många gånger jag får frågan eller konstaterandet "vad stark du är, hur går du vidare?"
Saken är den att man går aldrig vidare helt, även om man ofta säger det. Och jag är inte ett dugg stark och vuxen av mig. Jag gråter precis som alla andra, visst var det där WIERD!? jag erkännde just att jag gråter! Tårar är ett sätt att få ur sig sin svaghet och vad visar mig aldrig svag, jag har gett mig fan på att jag ska vara så mycket starkare och bättre än någon annan. Men ibland ser även jag mig själv i spegeln, och oftast ser jag bara en fjorton årig flicka som inte vet vart tiden för henne. 

Dagens klädsel!
Eller ja..just nu sitter jag på en bar stol i ett kök framför en dator..ja jo visst är det självklart!
Jag har "modets" svarta glasögon (1+), svarta strumpbyxor, gråa stickade tjocksockar, stor grå och matt röd randig långärmad tröja som går över rumpan. Tyvärr är tröjan lite kort i ärmarna så mina ärr syns. Och som grädde på moset - Ett par hörlurar sen sten åldern (musik- Enya only time)

Konstigt nog så lovade jag mig själv när jag valde vad jag skulle skriva om att aldrig prata om mina sårade armar på bloggen, och aldrig knäppa kort och lägga ut offentligt, Ens knäppa kort på dom för den delen. Jag har aldrig tittat på mina ärr i onödan, jag har aldrig fotat dom när de är såriga eller läkta. Jag ser inte nöjet med det.
Tyvärr har jag läst andras bloggar och där visar dom upp sina ärrade armar och ben, nästan som ett bevis på skörhet, en triumf.
Att skära sig är inte alls "tufft, en trend, ett sätt att komma in i ett gäng" Det är ett destruktivt beteende och inte något att visa upp. Jag skäms ofta över vad jag gjort, jag döljer mina armar och ben när jag är ute offentligt. Annars blir jag dömd av en blick innan jag ens hunnit öppna munnen.
Men visst blir man less när man läser bloggar som innehåller "-Jag är beroende av att skära mig" sen ser man en bild på en arm med 3röda streck på, rispningarna har knappt gått genom skinnet. Snälla sluta med det. Du kanske vet vad du pratar om men ärligt har du ingen aning.
Jag går på behandling, det är ett beroende, en "sjukdom" och jag tror ingen skulle tycka det var "häftigt" om dom skulle se vad jag får göra.

Då tänker jag såklart tillbaka till ett sjukhus besök som slutade så illa att jag inte kunde gå. Jag fick hjälp av två sköterskor att kissa, att duscha och att klä på mig. När man är femton vill man inte stå naken i en dusch och bli tvättat av två helt främmande människor. Det är inte vad man strävar efter, inte jag i allafall.



Det här är en bild jag hittade på en blogg. Snälla du vem du nu är- Sluta med vad du håller på med innan det spårar ur. Lägg inte upp bilder och säg att du är beroende, det är bara till din nackdel.
Jag hoppas att allt löser sig för dig vad det nu är som har fått dig att göra så här.
Många kramar Elle De Wall

Imorgon är det den andra mars, En onsdag år 2011.
För åtta år sedan skulle jag fylla tio år.
För stor för att leka med dockor och för liten för att vara uppe längre än till nio.
Jag var hemma hos min pappa och låg och låtsas sov i den röda plych soffan, han vispade grädde i den rosa plast bunken och förberädde en tårta till min släkt skulle komma och önska mig grattis, jag var stor nu för jag fyllde två siffrigt. 
Den mjuka doften som var hemma i pappas kök var det bästa jag visste, och när pappa lagade tårta eller bullar då blev det alltid bra, en dold talang sa alltid pappas sambo i smyg, och så blinkade hon uppmuntrande med vänster öga.

Jag fick en gräddtårta med mandariner och jordgubbs sylt  och det var så gott! Släkten kom och fikade och den lagom kyliga vårdagen kunde inte ha blivigt bättre. Jag fick ett skrin med ögonskugga och en liten "tvål" parym, en målar bok och så mycket kärlek. Min pappa hade inte alla pengar i världen, men han gjorde allt för att hans döttrar skulle få det bra. Och jag älskar dig för det pappa.

Idag sitter jag i ett hem med främmande personer.
Jag sitter ensam i köket och skriver obetydlig text och lägger upp det på en offentlig plats, eller ut i tomma intet.
Jag ska fylla arton år i morgon, Jag ska vara vuxen. Ha utbildning och börja mitt liv på egen hand, med lägenhet och egen tvätt maskin.
Jag känner mig som nio år, men jag vet att min födelsedag inte kommer innehålla min pappas stolta blick.
Alla förväntningar som jag har på mig kväver mig, Jag får inte ens bo med min egen familj, jag får inte ens gå på affären ensam. Hur ska jag kunna leva upp till allas förväntningar när jag inte ens kan räkna till tjugo för att min huvud är så full proppat med blixtrande ångest som sakta tar i sär mig?
Hur ska jag kunna le mot min familj som gör allt för mig, när jag inte vill något annat än att gå ut i skogen och låta vinden föra bort mig i små osynliga partiklar?

Vilket fall så blir jag äldre på pappret men jag kommer nog aldrig kunna gå vidare.
För mig är jag alltid tio år och min pappa gör tårta med mandariner på.