himmlafrid -

Ur din ilska min styrka du föder. Att finnas i den mörka värld som är glömd. Att se på när allt jag säger blir till damm. Leva i den mörkaste tiden när kylan sveper mig in i ett fast grepp. Känner att marken försvinner under mina fötter. Skuggorna jag en gång förnekade närmar sig och vill ha svar. Glasen spricker av mina skrik, Tavlor och möbler skakar och faller som aska. Hus och drömmar raseras. Ur min svaghet tar jag ner dig, till samma avgrund du en gång sänkte mig till.